Har lite förfest med mig själv. Käkar chips, lyssnar på musik, fixar iordning mig och dricker vatten hehe. Har efter tusen om och men (kanske lyckats) bestämt mig för vad jag ska ha på mig idag. Hade bstämt mig för att ha mina höga svarta skor, men ville ha något slappt så det inte skulle bli för mkt, hoochieskorna kallar maria dom.. Så allt fick utgå från skorna, o när jag äntligen hittat något som kändes bra så bestämde jag mig för att det får bli låga skor. Jag har ont i vaderna redan efter ett litet gympapass jag gjorde igår och stod still hela dagen på jobbet idag i mina obekväma stålhätteskor. Och om ni minns en annan gång jag gick ut i mina "horskor" med träningsvärk, så kunde jag inte gå på hela dagen efteråt. Jag fåck på allvar gå med benen i 90grader, mer gick inte att sträcka på dom. Tänker inte komma helt invalid  (invalid är verkligen rätt ord, tror inte ni förstår hur illa det var haha) till jobbet imorgon. Så, nu blir det nog hederliga sneakers ändå! Vilket ju innebär att jag kan byta kläder... Haha, evigt krångel.

Nåja. Nog om ytligheter. Förstår ni att jag blir SAMBO med min pojkvän om lite mindre än 2 månader??!!! Det är så himla sjukt. Det hade jag aldrig kunnat ana för två år sedan. Lilla tesan som inte kunde bli kär, typ. Som inte visste var kärlek var. Intressant hur livet bara flyter framåt, samtidigt som det ofta känns som om man står på samma plats och stampar, så händer så mkt som formar en själv och framtiden. Tänk att jag fick en pojkvän som alltid bara är snäll liksom, så många dåliga pojkar det verkar finnas där ute. Jag hade inte kunnat hitta någon annan som är så fin hela tiden. Och som orkar med mig med mina små uppochnedgångar hehe. Är det inte lustigt? Att man hela livet varit nöjd med de man känner, så tillkommer en, som man inte kunnat vara utan liksom? Samma sak med vänner. Mina vänner är så viktiga för mig att jag inte vet vad jag gjort utan dom. Men hade jag aldrig träffat dom så hade jag ju inte haft något att sakna? Eller hade det varit tomt? Jag tycker livets vändningar är intressanta och mitt liv är så jävla bra. En sak jag verkligen hade önskat mig dock, är att ha mina allra bästa vänner Lisa o Linn i samma stad, eller att man åtminstone var bättre på att åka till varandra.

Nej, nu blev det för djupt haha, detta har jag inte tid med. Min gamla blogg hatade jag för att jag skrev om för mkt känslor. Den här hatar jag för att den är för alldaglig. Men nu blev det jobbigt att flumma om känslor ändå, inte lätt att heta Therese och ha konstant beslutsångest eller prestationsångest ;)

Ha en fin fredag nu för fan! Jag måste bli klar nu :)