En fredag.
Jessica har nu åkt hem och jag är själv hemma. Inte ofta det händer ju. Mathias åker till England om typ en halvtimma. Maria jobbar. O jag sitter här. Vet inte vad jag ska göra. Har ju liksom varit igång med plugg hela dagen, så jagh borde ägna mig åt något kul, det är jag värd. Men minns typ inte vad man gör när man inte pluggar hehe. Kanske sätter mig och pluggar ändå. Tragiskt nog. Borde hålla mig. Blir aldrig bra när jag är på det här humöret. För övertrött liksom. Allt blir flum då.
Hade velat kolla på någon mysig film. Någon jag inte sett på länge. Något som gör en glad. Lyssnar på svensk musik och blir flummig. Veronica MAggio - mitt hjärta blöder. Vill gråta av den. Kanske har gråtit lite av den. Men jag är inte ledsen, nej det är jag inte. Jag bara är liksom. Ensamma fredagkvällar kanske inte är nåt för mig. Blir typ alltid så här. Wtf. Hehe. Borde kolla på film. Sluta flumma. Hade velat hänga med en vän att flumma med. Linn är bra på det. Vi är bra på flum ihop. Varför är jag inte i uddevalla? För att jag pluggar. Jag har ingen tid till övers liksom. Nästa termin, tänker jag inte ha det så här. Då vill jag åka till Uddevalla. När jag vill. Sådeså.
Jag funderar en del på studieuppehåll. Vore skönt att ta ett. Jobba som fan, sen resa lite. Jag är annars 22 år när jag är klar med min utbildning (fyller 23 ngn månad senare, men just i jobbsökande är jag fanimig 22 bara). Tror ni det känns fjuttigt? Det kan jag tala om att det gör. " Hej, Therese heter jag, jag är 22 år, halv socialt handikappad och blyg, kan jag få ta hand om era brukare som levt dubbelt så länge som mig och troligtvis har barn i min ålder?" Eller, "Hej, Therese heter jag, jag är typ lika gammal som de ni tar hand om, jag tror jag kan vara respektingivande. Jag kan bestämma o så." Ja, ni fattar ju. Ett studieuppehåll skulle faktiskt vara på sin plats. Menar inte att man inte kan jobba när man är 22 såklart. Men tror inte jag står högt i rang som 22åring att arbeta med sociala problem, som socionom. Och frågan är om jag är mogen för det då. Jag är ju bara en plutt liksom. Orkar med med såna jobbigheter då?
Hehe, låter det bittert? Det är det inte. Bara lite undrande. Funderar lite på livet liksom. Borde nog träna lite. Det ska jag göra. Minst en halvtimma på wiimattan from nu. Ciao.
pigg tjej?
Men Therese. Man blir precis så som man tänker att man är. Jag tycker du ska försöka ha högre tankar om dig själv. Tänk på allt bra du gör och hur smart du är. Tänk att du faktiskt har en jävla erfarenhet av sociala problem (du fattar) och att du verkligen kan se saker från andras perspektiv. Du behöver inte ha upplevt precis samma skit som de som du ska hjälpa, det räcker med att du kan förstå deras tänk och att du kan lyssna på vad de bhöver hjälp med. Tänk jag då, om jag får som jag vill så är jag färdig polis om 3 år ungefär, då är jag 24... samma sak där. JAg kommer ju få handksar med precis samma problem som du. Det gäller bara att försöka vara trygg i sig själv, att tro på sig själv och att LITA på sig själv då kommer man långt... då spelar inte åldern någon roll. Tänk i stället vilka fördelar man kommer ha som ung... arbeta länge och få lååång erfarenhet av jobbet, man ger intryck av att man vet vad man vill, man har ett tänk som skiljer sig från de gamla och gaggigas ;) Det kan vara bra att vara ung socionom också för det finns alltid unga människor med problem och de kan kännas lättare för dom att prata med någon som "förstår" dom.
Vi kommer bli bästaste problemanalyserarna ever! ;)
Tack för mig!
Men Therese. Man blir precis så som man tänker att man är. Jag tycker du ska försöka ha högre tankar om dig själv. Tänk på allt bra du gör och hur smart du är. Tänk att du faktiskt har en jävla erfarenhet av sociala problem (du fattar) och att du verkligen kan se saker från andras perspektiv. Du behöver inte ha upplevt precis samma skit som de som du ska hjälpa, det räcker med att du kan förstå deras tänk och att du kan lyssna på vad de bhöver hjälp med. Tänk jag då, om jag får som jag vill så är jag färdig polis om 3 år ungefär, då är jag 24... samma sak där. JAg kommer ju få handksar med precis samma problem som du. Det gäller bara att försöka vara trygg i sig själv, att tro på sig själv och att LITA på sig själv då kommer man långt... då spelar inte åldern någon roll. Tänk i stället vilka fördelar man kommer ha som ung... arbeta länge och få lååång erfarenhet av jobbet, man ger intryck av att man vet vad man vill, man har ett tänk som skiljer sig från de gamla och gaggigas ;) Det kan vara bra att vara ung socionom också för det finns alltid unga människor med problem och de kan kännas lättare för dom att prata med någon som "förstår" dom.
Vi kommer bli bästaste problemanalyserarna ever! ;)
Tack för mig!
