Nu har min man åkt. Jag känner mig redan sjukt ensam. Kan vara värt att nämna att jag varit ensam i ungefär 40 min, för Jessica har varit här i ätit tacos o kollat på film med mig. Mathias stack hemifrån vid 16 typ. Givetvis har jag varit ensam hemma mer än så här i mitt liv men det är nog känslan av att jag vet att jag ska sova själv nästan en månad som chockar mig. Inbillade mig att jag skulle känna mig stark o självständig.
Det har inte ens gått en natt o jag har just rotat fram juno ur en flyttkartong i måste ha den i bakgrunden för o vara vid gott mod. En period kollade jag på den varje kväll. Det är min feelgoodmedicin. Stark o självständig vare ja.

Nä, detta lär ju väldigt dramatiskt, men ja, jag är väl lite chockad. Har glömt hur det var att bo själv. Överväger att somna i soffan framför filmen. Stark o självständig?

Haha nä, vafan. Jag har haft en jättejättebra helg. Hängt med Mathias, käkat god mat o bara haft det bra. Skäms lite över detta blogginlägget men tänker posta det ändå. Bara så ni vet så är jag inte mörkrädd. Bara lite störd. Så enkelt är det med det. Ciao.